En vacker dag i Augusti försvann plötsligt Puttila! Daia och alla älvor var mycket ledsna och letade överallt efter den lilla prinsessan.
När solen gick ner över det högsta berget såg Daia tre människospår! Då förstod Daia att människorna hade tagit Puttila. När Daia sa till älvorna att människorna hade tagit deras prinsessa så vågade ändå ingen flyga och rädda henne. Men Daia ville inte bara överge Puttila, så hon bestämde att hon själv skulle flyga till byn och rädda henne. Daia sprang genast hem till grottan och hämtade en liten ryggsäck. I ryggsäcken la hon i lite frukt, en filt och sina nya eldstenar. Daia flög så snabbt hon kunde ner till byn och landade i skydd av en hög buske. Daia smög tyst fram till det närmaste huset och kollade in genom ett fönstret.
Det var mörkt i huset men Daia såg ett litet skimmer inifrån det mörkaste hörnet. Tyst öppnade Daga fönstret och klättrade in. Väl inne skyndade Daia sig till skimret. Men halvvägs genom rummet snubblade Daia på en stol och ramlade rakt på den som satt där i. Daia började skrika och personen på stolen likaså. De skrek så högt att alla andra i huset vaknade och rusade in till Daia och personen på stolen. Daia hann inte gömma sig förrän två barn kom in genom dörren och tände lampan i taket. Då såg Daia att även den som satt på stolen var ett människobarn. När barnen såg att det var en drake som var i huset så blev dom tysta.
-Vad heter ni och varför har ni tagit Puttila? frågade Daia.
-Jag heter Måns, det här är Minta och det här är Klara, sa ett av barnen.
-Vem är Puttila?frågade hon som hette Klara.
-Puttila är älvan som ni tog, sa Daia.
-Vi har inte tagit någon älva, ljög Minta snabbt. För snabbt.
-Ni har visst tagit en älva, hon är ju där borta, sa Daia och pekade bort mot lådan som skimrade svagt
i det starka skenet. Måns gick snabbt bort till lådan och tog upp den.
-Vi hittade henne i skogen, så hon är vår nu, sa Måns. Då blev Daia så arg atthon gick fram och tog lådan från honom och sa:
-Jag ska göra så att ni aldrig kan komma till bergen igen! Och så flög hon iväg. Väl framme vid bergen öppnade Daia lådan och lät Puttila komma ut. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar!
