Räven, Ugglan & Åsnan

Räven gick och letade efter mat.
Då mötte han åsnan.
Åsnan var tjock och full av kött.
Men då kom ugglan och satte sig på en gren och sa:

-Hoho,denna åsna envis är,hoho
lyssna på mig och slipp besvär ,hoho!

Och sedan flög ugglan iväg.
Men räven struntade i ugglan och började gå mot åsnan.
Räven gick och ställde sig bakom åsnan och sa:

-Nemen, hej åsnan!

Åsnan vände sig om i ett ryck, och tittade på räven förvånat:

-Hej! sa åsnan

-Vill du komma över på middag ikväll åsnan? sa räven.

-Nej tyvärr jag bantar. sa åsnan

-Imorgon? sa räven.

-Nej, jag bantar. sa åsnan.

-Men någon dag då? sa räven.

-Nej bantar. sa åsnan.

Räven vände sig om och började gå hem istället.
På vägen hem kom ugglan och sa:

-Hoho vad var det jag sa! Hoho,

Och ugglan flög iväg.

SLUT!!!!!!


Av Sofia Dunby

Oxen och ugglan

Det var en gång en oxe som var så lat att det enda han kunde göra var att stöna. En dag när oxen skulle arbeta var det enda han gjorde att stöna.
-Stön, stön, stön och stön, sa oxen. Då blev oxen så arg på sig själv att han började gråta. Helt plötsligt kom en uggla.
-Åhh, uggla, vad ska jag ta mig till?!, Jag kan inte sluta stöna, sa oxen.
-Jo-ho, sa ugglan.
-Du är snäll du uggla men jag kommer aldrig sluta stöna, sa oxen.
-Jo-hoo, svarade ugglan.
-Tror du?, sa oxen.
-Ja-ha!, sa ugglan
-Okej, jag testar, sa oxen.
Så började oxen arbeta, det enda som hördes var när oxen gick i gräset.
-Ohh!, tack du snälla och kloka uggla! Nu har du gett mig ett bra självförtroende. Den kloka ugglan flög iväg och oxen stönade aldrig mer. SLUT!

Författare:Josefin Eriksson

Kossan som aldrig blev mätt!

Det var en gång en kossa som aldrig blev mätt. Hon åt och hon åt men hon blev inte mätt trots att hon hade 4 magar. En dag kom en gris flygande förbi. Kossan skrek stanna till grisen!
Vad är det? Frågade grisen ? Kossan frågade hur grisen kunde flyga. Grisen svarade:
Gå till grottan  där borta ! Varför? Frågade kossan :
Då kommer du få en önskning sa grisen.

Lätt som en plätt sa kossan! Nej inte direkt sa grisen. Vadå då? Undrade kossan?

Det kommer några hinder på väg dit sa sa grisen. Det struntar jag i sa kossan! 

Jag går nu! När kossan kom till första hindret sa hon är det här hindret? 

Ett hål i marken , det var ganska stort ändå sa kossan. Kossan bara hoppade över hålet.

Hon gick en stund sedan , sedan kom hon till det andra hindret. De var en stor stenmur precis bredvid grottan hon sa, sista hindret! Hon var så uppspelt så hon bara sprang igenom muren.

När hon var framme sa hon att hon kunde bli mätt. Då kom det ett det ett starkt ljus mot henne. 

Hon sa, undra om jag kan bli mätt nu? Hon gick tillbaka till gräskullen och åt lite och hon blev mätt!

Författare: Jacob Funke

Sagan om Pricken

Det var en gång för länge sedan en liten drake som bodde långt, långt in i en skog. Den lilla draken hette Pricken och bodde med sin mamma och pappa i en stor grotta i den stora, stora skogen. En dag skulle Pricken gå till den stora sjön, för att ha en picknick ute i den fina naturen. Hans mamma packade i två stora mackor med smör, ost och skinka som pålägg, den lilla draken fick också med en termos med oboy och två små kakor. Det skulle han klara sig på, tänkte Pricken. Men plötsligt hörde han sin pappa säga:
- Men du Pricken kom ihåg att du inte får hoppa i vattnet för då försvinner dina fina prickar som du har på ryggen.
Pricken lovade sin pappa att inte hoppa i vattnet, för Pricken ville ju ha sina fina gula prickar kvar.
Men nu ska han iallafall gå till sjön och ha sin lilla picknick. Pricken gick och gick och tyckte det började bli varmt . Han satte sig ner i det torra gräset och letade efter sin vattenflaska. Men då kom han på att han glömde säga till sin mamma att plocka ner hans vattenflaska.
Nu var det ju ingen idé att gå tillbaka när han kommit så långt, så Pricken fortsatte att gå och gå och tillslut när han hade gått så långt att han bara ville lägga sig ner och sova så fick han syn på den stora vackra sjön . Han ville bara springa och hoppa i . Men då kom han på vad hans pappa hade sagt.
- Pricken kom ihåg att du inte får hoppa i vattnet, för då försvinner dina fina gula prickar, hade Prickens pappa sagt innan han hade gått . Så Pricken fortsatte att gå till sjön.

Nu har Pricken äntligen kommit fram till den stora vackra sjön. Just som han tänkte sätta sig ner och packa upp sitt fika hörde han några plaskande ljud från sjön. Han tittade dit och fick syn på tre små troll som lekte och plaskade i sjön. Pricken tyckte de verkade ha det så kul där ute, så han gick fram till sjön och ställde sig och kollade lite närmre på vad de gjorde. Och då fick de tre små trollen syn på Pricken och frågade honom...

- Vad heter du?

- Jag heter Pricken, svarade Pricken.

- Vad heter ni? frågade Pricken.

- Jag heter Stor och detta är mina två syskon Milda och Knutte, svarade Stor.

- Oj vad konstiga namn! De namnen har jag aldrig hört förut, sa Pricken.

- Nej det är inte så konstigt, sa Stor.

- Vi är ju de enda i skogen som heter så! fortsatte Knutte.

- Men ska vi bara stå här och babbla hela tiden eller? undrade Milda.

- Nej nu leker vi igen!! skrek Stor!

Du får vara med om de vill.

- Ja det vill jag gärna men...mina prickar försvinner om jag hoppar i vattnet! sa Pricken lite osäkert.

- Ähh! Struntprat ! Vem har sagt det? frågade Stor.

- Min pappa har sagt det, svarade Pricken. 

- Han vill nog bara skrämmas, testa att hoppa i, svarade Stor bestämt.

- Okej då! nu kommer jag, sa Pricken och hoppade i vattnet med världens fart, så att det stänkte vatten på de små trollen.

- Wow vilket hopp! skrek lille Knutte.

- Aa tack! 

Trollen och Pricken lekte hela dagen, trollet Milda lärde Pricken att simma.

Pricken hade aldrig simmat förut!! Det var så kul att äntligen få lära sig simma.

Pricken tyckte det var så kul att han bara fortsatte att simma längre och längre ut.

Han hörde inte att de små trollen skrek att han skulle vända om. För om han kom för långt ut kunde han drunkna. Men Pricken hörde inte och fortsatte en bit ut. Men så tyckte Pricken att det blev jobbigt.

Pricken skulle bara vända sig om när han plötsligt fick syn på en stor fena som kom emot honom. Pricken blev så himla rädd. Men då kom Pricken på att han kunde simma. Så Pricken vände sig om och simmade snabbare och snabbare men den stora hajen kom bara närmare honom.

Men Pricken kom upp på grundare och grundare vatten och då vände sig hajen om och simmade ut igen. Pricken gick upp till trollen och sa: 

- Jag tror att jag vill gå hem nu, sa Pricken.

- Ja! Gör det, jag förstår om du vill gå hem, sa Stor.

- Okej hejdå , sa Pricken.

- Hejdå! skrek trollen.

När Pricken äntligen hade kommit hem berättade han vad som hade hänt och att han träffat några nya vänner. När Pricken hade berättat färdigt frågade mamma drake om fika smakade gott.

Pricken svarade att han hade glömt att äta . Han hade också glömt att Prickens pappa sagt att han inte fick bada. Prickens pappa hade sagt att han inte fick bada för att han visste att det fanns en haj där. Och att han själv nästan blivit uppäten av hajen. 

   Nu gick allt bra och de levde lyckliga i alla sina dagar.

                                                      Slut!

Författare: Linnea Blom

Musen och myran.

Musen och myran spelar fotboll.
Myran leder med 20-10.
Musen började fuska för han blev så sur.
Han skrek myran fuskade för att myran blev så sur.
Han skrek att myran fuskade för han var så skicklig.
Musen tog bollen med tassarna och sprang in i myrans mål.
Myran sa till fröken räv.
Fröken räv sa till musen:
-Sluta fuska musen!
Sedan den dagen är det ingen av oss som sett en mus fuska.

Författare Johan Sundberg.

Fabeln om ugglorna

Det var en gång en liten uggla som skulle äta mat med sin mamma. Ugglan var väldigt hungrig och längtade efter maten för det var hans favoritmat, pannkakor. Han hoppade runt i köket och ropade:
-Är maten klar snart!
När väl maten var klar satte ugglans mamma pannkaksfatet på bordet och sa:
-Ät inte för många pannkakor för då kan du få ont i magen.
-Jaja. sa ugglan och började äta. Han åt och åt och tillslut så kände han att det knep i magen och plötsligt fick han jätteont och slutade äta, och efter den dagen åt han aldrig för många pannkakor igen.

                              SLUT!

Författare: Malin Forsberg

Räven och Vesslan

En gång i skogen träffades en listig räv och en snabb vessla.
Vesslan sa:
-Jag utmanar dig på en springtävling och vinnaren får 10 000 000 $.
-Ja bra ide.
Var ska vi träffas?
-Vi kan träffas här imorgon klockan 12.00.
-Okej men ta med 10 000 000 $ direkt.
De anlitade en uggla som domare.
Loppet var fem kilometer långt och skogen var 500 meter tjock.
Loppet startar.
Efter en kilometer springer räven in i skogen för att han tänkte fuska så att han
slapp springa tre kilometer.
När räven var i sluten av skogen så fastnade räven.
Räven kunde inte röra sig
25minuter efteråt kom vesslan och vesslan såg räven och vinkade och sa:
-Tja sucker!
När vesslan kom till mål  sa vesslan:
-Räven fuskade!
Han sitter fast en kilometer här ifrån.
-Okey vi hjälper honom men då får han då får han betala 10 000 000 $ sa ugglan.
Räven ville inte sitta fast så räven sa ja och vesslan levde lycklig i alla sina dagar.


Av Rickard Sjöholm

Sagan om de tre flickorna

Det var en gång en flicka som hette Lina. En dag sa Linas mor att om dottern gick ut i skogen och plockade blåbär så skulle modern baka en blåbärspaj. Det ville flickan gärna.
- Du får inte gå för långt ifrån stigen, sa modern.
- Nej, jag ska inte gå för långt ifrån stigen, sa Lina.
Precis när Lina hade gått ut ur dörren sprang modern ut ur dörren och sa:
- Gå inte för nära okända djur!
- Nej, jag lovar mor, sa Lina.
När Lina kom in i skogen kände hon doften av skog, svamp och bär. Lina plockade och plockade tills halva korgen var full. Lina såg ännu mer blåbär lite längre in i skogen.Lina tänkte att hon inte skulle gå in där, men hon kunde inte motstå de stora och fina blåbären som hon såg bakom de stora granarna, som faktiskt såg lite hotfulla ut. Helt plötsligt såg hon ett rådjur komma fram ur skogen. Från andra sidan kom en varg och Lina blev jätterädd, men hon tog mod till sig att fråga vad de ville. Vargen sa:
- Gå in och plocka de goda blåbären du.
- Lyssna på mig, sa rådjuret.
- Gå inte in där, du kommer bara närmare häxans stora slott.
Men Lina var så frestad att hon gick förbi de hotfulla granarna, för hon trodde ju självklart att det inte fanns någon häxa som bodde i ett slott längre in i skogen. Det kändes som en pirrande känsla i magen när hon gick förbi de hotfulla granarna, nästan som en våg av vatten som sköljde över henne men hon kom till blåbärsstället helt torr. En bit bort såg Lina en annan flicka, flickan hade en likadan klänning som Lina, likadant långt, blont och rakt hår. Lina kände igen flickan men kunde inte komma på varifrån. De två flickorna gick emot varandra. Nu kom hon på vem det var, det var ju hennes gamla storasyster, som hade gått vilse i skogen när Lina var två år.
- Anna! sa Lina.
- Lina! sa Anna.
De sprang mot varandra och såg varandra i ögonen. När de hade kommit till varandra sprang de snabbt in bakom en gran som var vid blåbärsstället. Det kom en mörk svart skugga som flög över blåbären som blev alldeles svarta. Nu gjorde Lina det hon aldrig skulle ha gjort, hon tog mod till sig och gick fram från deras gömställe och sa:
- Vem är du?
- Lina! Kom tillbaka, sa Anna.ů
Men den mörka skuggan hade redan sett henne och gled fram snabbt genom granen och upptäckte Anna också.
- Jaha två små ynklingar idag då, sa den mörka skuggan.
- Vem är du? frågade Lina.
- Jag är häxan som bor bakom de tre bergen, sa den mörka skuggan.
Så det fanns en häxa ändå. Lina kollade på Anna och såg hur rädd hon var och då kände hon hur
rädslan kom till henne också.
- Följ med mig och ät middag, sa häxan.
- Jag vill hem till mamma, sa Lina.
- Just det, vi vill inte följa med dig, sa Anna.
- Men NI kommer ju inte ut ur mitt gömställe , sa häxan.
- Kommer du ut? frågade Anna.
- Självklart, svarade häxan. Det är ju min lilla gömma.
Anna och Lina försökte komma ut, men det gick inte. Så de hade inget annat val att följa med häxan och äta middag i hennes slott.

Tre timmar senare var de framme vid häxans slott. När de kom in i slottet gick de in i en matsal och såg tre stora tallrikar, tre små gafflar, tre små knivar och tre stora grytor.
- Sätt er! sa häxan bestämt.
De två flickorna satte sig bredvid varandra och häxan satte sig mitt emot Anna och Lina. Häxan började presentera de tre olika maträtterna, öppnade den första grytan och sa:
- I den här grytan finns det grodslem, om någon vill ha.
Häxan öppnade den andra grytan och sa:
- I den här grytan finns det kokta tarmar, inte min favoriträtt men man kanske kan ha olika smak.
Hon stängde locket och öppnade den sista och tredje grytan. Häxan sa:
- Den här innehåller sniglar och det finaste rådjursköttet i landet.
Bredvid alla grytor stod en kanna med, konstigt vis, vanligt kranvatten. Lina och Anna rös till av alla konstiga saker i grytorna.
- Jag kan lägga på maten åt er, sa häxan.
Häxan la på mycket av varje maträtt och sa:
- Ät upp nu, för annars har jag ansträngt mig alldeles för mycket.
- VARSÅGODA! Och hugg in, sa häxan.
De smakade lite men de åt inte mer av maten. Häxan blev arg och sa:
- Ät upp annars hamnar ni i fängelsehålorna, och de vaktas inte av vem som helst, utan av den
starkaste trollkarlen i världen!
Men flickorna kunde inte få i sig mer av den förskräckliga maten. Den onda häxan sa:
- Då blir det fängelsehålorna för er två!
Och förde ner Lina och Anna till de djupa källarhålorna, där fängelset fanns.
- Här har ni eran fängelsehåla och ni delar den med den den här dumma flickan, sa häxan och pekade på en flicka som såg jättesur ut.
- Säg hej till dina nya kamrater Klara, sa häxan till flickan.
- Hej, sa Klara tyst.
- In med er! sa häxan.
- Jag ska bara hämta vaktaren.
Flickorna gick in i fängelsehålan och satte sig på det mörka och kalla golvet som var täckt av lite
halm. När häxan gått för att hämta trollkarlen började Lina gråta och Klara sa:
- Vad ska DU gråta för, jag har faktiskt suttit här längre.
- Hur länge har du suttit här? frågade Anna.
- Varför vill du veta det? fräste Klara.
- Därför, saAnna och försökte låta stadig på rösten, men det lät nästan bara som ett pip.
- Ja, jag har suttit här i ett år och fem dagar om det var så viktigt, sa Klara och såg både trött och sur ut. Just då kom vakten som var trollkarl och låste dörren. Vakten gick vidare och ställde sig lite längre
bort och vaktade en annan fängelsehåla.
- Samla ihop lite halm att sova på, sa Klara.
Men varken Lina eller Anna rörde på sig.
- Jaha, jag bryr mig inte om ni vill sova på det kalla golvet, sa Klara med ilska i rösten.
Anna började samla ihop lite halm medan Lina grät och grät.
- Finns det något sätt att ta sig ut? frågade Anna.
- Jag har försökt men det går ju inte förstår du väl! fräste Klara.
- Okej, kom Lina så försöker vi att sova, sa Anna.
När både Lina och Anna precis lade sig ner så somnade de.
Helt plötsligt vaknade Lina. Hon såg sig omkring, både Anna och Klara sov på halmen. Lina försökte väcka Anna och tillslut vaknade både Anna och Klara.
- Vad är det? frågade Anna.
- Jag vaknade, sa Lina.

- Ja jag märker det, sa Klara faktist helt lungt.

- Vad glad du har blivit då, sa Anna till Klara.

Anna hade ända sedan de kom till fängelsehålan känt igen Klara men kom inte på varför.

- Anna jag har upptäckt en sak, sa Klara.

- Vad då? frågade Anna.

- Jag är din gamla klasskompis från ettan, sa Klara.

- Är det verkligen du, Klara som försvann? frågade Anna.

- Ja, sa Klara.

De båda flickorna såg på varandra. Då sa Lina:

- Kan vi inte försöka komma ut härifrån då, nu när vi är vänner.

- Vi försöker ta nycklarna från vakten, sa Klara.

- Ja han står ju utanför hålan och sover! sa Lina.

- Ja det måste betyda att det är natt, sa Anna.

Klara sträckte sin hand och försökte nå nycklarna, men hon nådde inte.

- Det går inte, suckade Klara.

- Jag kan försöka, sa Lina.

- Din arm är ju inte längre än Klaras, sa Anna som också försökte nå nycklarna.

- Men jag har hittat en pinne, sa Lina.

Lina försökte nå nycklarna med pinnen, hon fick tag i dem och började dra in dem.

- Ser du jag kan, sa Lina malligt till Anna. Men Lina tappade nycklarna.

- Nej! sa Klara. Men nu låg nycklarna så nära att Lina nådde de. Lina tog upp nycklarna och lät de dingla framför Anna.

- Du är bäst! sa Anna och Klara nästan samtidigt. Klara och Anna hjälptes åt att låsa upp fängelsehålan.

- Bra! sa Lina när dörren gick upp.

- Tyst! Så att vi inte väcker vakten, sa Klara.

Dörren gnisslar och vakten rycker till... men vaknar inte. Flickorna tassar ut ur fängelsehålan och upp i trappan som leder till matsalen, där de åt mat.

- Jag orkar inte mer, sa Lina flåsande när de var halvvägs upp för trappan.

- Kom igen! sa Anna som var fyra trappsteg framför Lina.

- Men jag orkar inte mer! pustade Lina.

Resten av vägen drog Anna och Klara Lina upp för trappan. När de var uppe var de helt slut, men de kunde ju inte vända om nu när de nästan hade kommit ut ur det här slottet. 

- Vad ska vi göra? frågade Klara.

- Vi kan ju först gå fram till dörren, sa Anna med ironi i rösten. 

De tre flickorna sprang fram till den stora dörren.

- Hur ska vi komma ut? frågade Lina.

- Vi kommer ALDRIG komma ut! grät Lina.

- Jo, men vi måste nå den där nyckeln där uppe.

- Den kommer vi aldrig att nå, sa Klara.

- Jo om vi tar tre stolar och ställer på varandra.

 De tre flickorna sprang och hämtade en varsin stol. Det gick inte så fort att bära en stol så det tog ett tag. När de kom fram till dörren staplade de stolarna på varandra.

- En måste klättra upp, sa Anna.

- Vi mäter er två, sa Lina och pekade på Anna och Klara.

 De kom fram till att Anna var längst. De hjälptes åt att få Anna upp på de staplade stolarna. När hon kom upp på stolarna nådde hon precis nyckeln.

- Jag har den, men hur ska jag komma ner? frågade Anna.

 De hörde ljud från trappen.

- Skynda dig Anna! sa Klara.

- Hoppa! sa Lina.

 Och Anna hoppade. Ljudet kom närmare.

- Skynda dig och lås upp! ropade Lina till Anna.

 Anna krånglade lite men fick upp dörren till slut. Ljudet var nästan uppe. 

- Skynda er ut! sa Anna.

 När de var ute låste de dörren med nyckeln så att häxan inte kunde komma ut. De sprang och sprang. Nu såg Klara blåbärsstället och skrek:

- Spring runt blåbärsstället! 

När de hade sprungit runt blåbärsstället såg de stigen och Anna och Lina stannade och började gå, men Klara fortsatte att springa så Anna sa:

- Stopp, här är stigen så vi är snart hemma!

 Klara stannade och började gå. När de kom ut till stigen började de springa igen. Det var fortfarande mörkt men när de såg sitt hus lös en lampa i mammas sovrum. När de kom fram knackade de på dörren och de hörde någon som sprang där inne. Det var ju mamma som öppnade dörren såklart! 

- Anna! sa mamma.

- Och Lina!

- Kom in!

 När de kom in gjorde mamma varm choklad på spisen och först kramade hon och sedan kramade hon Anna.

- Vem är du? frågade mamma Klara.

- Jag är Klara från Annas klass. 

Sedan pratade de hela kvällen om vad som hade hänt. Sedan fick Klara låna en säng och sova där. Nästa dag kom Klaras mamma och hämtade Klara. När Anna och Klara hade

börjat skolan igen lekte Anna, Klara och Lina varje dag och levde lyckliga i alla sina dagar.

Författare: Selma Eriksson 

 

Fabel om räven och igelkotten

Det var en gång en räv och en igelkott som var ute och lekte i skogen. Då hörde dom att någon var bakom dom. Då började dom springa hemåt. Men dom hann inte långt tills dom hade sprungit ifrån honom. Då stannade räven och igelkotten. Dom vände sig om och där stod en stor björn. Då blev dom    
ännu räddare. Då sa räven - låt oss vara din stora konstiga björn. Då sa igelkotten - Just det låt oss vara. Då sa björnen  - Jag ville ju bara skoja lite med er. Jag förstår inte varför alla är så rädda för
mig sa björnen. Kolla på dig sa igelkotten du är stor och stark. Vi har inte en chans mot dig förstår du väll. Kolla på mig ingen är ju räd för mig. Jag är ju så liten sa igelkotten. Då sa räven,ni är underbara kompisar båda två. Då sa dom det är du med. Men nu måste vi faktiskt gå och lägga oss. Hej då sa dom till varandra ses i morgon. Ja hej då. Nästa dag knakade det på igelkottens och rävens dör då öppnade räven. Ok där stog björnen. Då började dom prata. Då sa björnen - Jag måste gå.
- Okej sa dom. Kom tillbaka sen bara. - Nej sa björnen jag kommer inte tillbaka.- Varför sa dom.
- Jag ska till mitt drömställe. Det stället jag har pratat om vet ni sa björnen. Jag ska bo där.
Hej då. Hej då sa dom. Ha det så bra där.

Författare: Joakim Boman

Räven och ugglan. (Fabel)

Det var en gång en räv och en uggla.
Räven slog vad om att han var mycket klokare än ugglan.
Då bestämde de att de skulle ha en frågesport nästa morgon.
Nästa morgon när tävlingen skulle ske möttes de bakom granen.
Där stod den stora starka björnen som skulle hålla i frågesporten .
Björnen ställde fem frågor.
Tillslut vann ugglan med 5-0.
Räven blev väldigt besviken,för att han trodde hela tiden att han själv skulle vinna.
Då sprang räven hem och grät.
Sedan levde björnen och ugglan lyckligt i alla sina dagar.

Författare: Josefine Eriksson

Björnen och räven. (Fabel)

En dag kom björnen hem till räven och sade
- Ska vi tävla om vem som kan vara vaken längst ?
- Jag vet inte , sade räven
- Jo kom igen , sade björnen
-  Okej men inget fusk den här gången , sade räven
- Vi börjar imorgon bitti när tuppen börjar sjunga , sade björnen
- Vi träffas hemma hos dig , sade räven
Nästa morgon går räven till björnen.
Men sedan när det hade blivit natt gick räven och lade sig för han var listig.
Björnen tänkte att det här vinner jag stort.
Nästa morgon vaknade räven och frågade björnen vad 1+1 är och björnen svarade 11.
För om man inte sover förlorar man hjärnceller.
Räven sade
- Nu är du inte så smart längre så vi kan inte vara vänner mer.


Av: Marcus Olsson

Sagan om de tre prinsarna

Det var en gång en drottning som satt och sydde och tittade ut i fönstret.

Drottningen sa:

-Jag önskar att jag fick tre små prinsar.

Ett år senare fick hon tre små prinsar.

En dag gick mamman ut i skogen och kom aldrig mer tillbaka.

Åren gick och prinsarna blev äldre och äldre tillslut blev dom 14år.

En dag gick prinsarna i skogen och såg en häxa,hon hade en stor lång näsa och krulligt hår.

Prinsarna blev rädda men den äldsta prinsen sa till häxan.

-vad gör du här ,du ska inte vara i vår del av skogen!?!?

Häxan svarade inte.
Prinsen sa igen:
-Vad gör du här häxa?
Häxan sa till prinsarna att dom inte skulle lägga sig i.
Då smet häxan in bland träden.
Prinsarna gick fram och kollade vad hon gjorde.
De såg en björnunge som häxan hade förtrollat.
Björnungen sken och växte och växte.
Den minsta prinsen blev rädd.
När de vände ryggen mot björnungen kände den största prinsen en klo gnida mot hans rygg.
Prinsen skrek till,björnen som inte var en björnungen längre utan en vuxen björn jagade prinsarna.
Men den äldsta prinsen var smart,han visste vart det fanns en jakt-grop.
Prisarna hoppade över jakt-gropen men inte björnen som föll ner i gropen.
Häxan blev vansinnigt arg och ville få bort prinsarna direkt så hon förvandlade sig till en köp-dvärg med tre äpplen.
Häxan gick fram till prinsarna och sa:
-ta ett fint äpple det är gratis.
Prinsarna hade svårt att säga nej men den äldsta prinsen sa:
-Vänta lite,hur ska vi veta att de inte är förgiftade.
Häxan sa:
-Jag kan ta en tugga då,då tog häxan ett äpple i korgen och tog en tugga ,Häxan for medvetslös på backen.
Sedan levde alla lyckliga i alla sina dagar.

Författare:Erik Lidgren

Sagan om de tre svamparna

Det var en gång tre svampar som bodde i en fin skog.
Allt var fridfullt. Dem tre fina svamparna hette Glader, Skutter och sist men inte minst Butter. Skutter var kortväxt fast han är äldst. Näst äldst var Butter och yngst var Glader.

Men en dag hörde hela skogen en smäll. Rådjuret Bruno sa:
-Det där ljudet har inte jag inte hört på flera år.
Alla djur i skogen babblade. Älgarna tänkte och pratade.
Sedan blev alla tysta utom svamparna. Myran Stoffe sa:
-Hallå, titta upp sakta.
Där står jägaren. Han står stilla med sin hund Pris.
Pris morrade starkt. Det tog bara några sekunder innan Pris ylade så förfärligt.
Då ser alla djur att Pris springer emot en av älgarna.
Älgen springer så fort den kan.
Till slut kom älgen och sa:
-Jag klarade mig undan.
Samma dag hjälpte alla till att göra i ordning en fest.
Samma ögonblick kom prinsessan Lilja och sa:
- Hej vad söta ni är. Hon går emot alla djur,och pussar dem. I samma förvandlas alla djur till vackra och stiliga prinsar.

De tre svamparna  varfortfarande kvar i skogen.
En dag sa alla svamparna samtidigt:
-ska vi flytta?
Alla svamparna svara samtidigt igen:
-mm det är väl en bra idée sa Glader med sitt léende.


-Butter,ropade Glader.
-Ja! Svarade butter.
-Packa dina grejer nu.
-Jaja! Svarade Butter.

-Butter.
-Ja.
-har du sett Skutter.
-Nej!
-OK!

-Butter .
-Ja!
-Vad gör du?
-Packar
-Ok!

-Buttet!
-Jaaa!
-Skynda dig!
-Jaja!

-Butter.
-Ja!
-Har du sätt Skutter?
-Nej!

-Här är jag sa Skutter "glatt"
-Är alla klara sa Glader.
-Ja svarade dem.

Nu går vi!
-Yippi, sa Skutter.

-Butter,sa Skutter
-Ja,sa Butter
-Har du med allt?
-Ja!

-Butter,sa Glader
Butter svarade högt och argt:
-Jaaa!
-Jag bara undrade om du var med.
-Mm svarade Butter surt.

Glader strålade upp och sa:
-Vi lyfter med masken Harald.
Jag går och frågar sa Skutter!

-Hej masken Harald.
-Hej, sa han trevligt
-Får vi lyfta med dig?
-Ja självklart, sa han

De slingrade sig genom skogen. Nu är vi framme, sa Skutter glatt.

De tog fram sina saker och gick till sitt nya hem.Så vackert förklarade Glader. Det tog några dagar innan de var klara med sitt ny hem.

Det är ett hus som ser ut som en svamp och det är en svamp. En större svamp en dem själva och de levde lyckliga i alla sina dagar.

SLUT!
Författare: Nathalie Ivansson

Kon Sixten

Det var en gång en ko som hette Sixten som alltid var snäll.
En dag ville kon Sixten ut på äventyr.Han såg en skog ganska långt bort men den var mörk och spöklik men kon Sixten skulle dit iallafall.Han började gå mot skogen.ju närmare han kom desto mörkare blev det.Nu stod han precis vid början av den mörka skogen.Kon Sixten var rädd men han gick in i den mörka skogen ändå. När han var inne i skogen hörde han en massa olika ljud, ugglorna hoade och vargen ylade.Nu blev kon Sixten ännu räddare.När han hade gått en bit in i skogen träffade han en svamp som var röd.
-Hej! sa kon Sixten till svampen.
-Hej sa svampen tillbaka.
-Jag heter Sixten, sa han till svampen.
Svampen sa att han hette röd.
Kon Sixten frågade svampen Röd om han ville följa med honom.
Svampen Röd ville gärna följa med kon Sixten.Och så började de gå längre in i skogen.När de hade gått i tre dagar så såg de en liten fin stuga.
-Kom sa kon Sixten till svampen Röd.Och så gick de närmare, och då såg de att det var en röd liten stuga med en stor skorsten som den kom mörk tjock rök ur.De gick in i huset.
Det fanns ett litet kök och i köket hängde en stor gryta över en liten eld, och så fanns det ett sovrum med en röd säng, och på väggen hängde tre små ljusstakar.När de skulle gå ut från huset såg de en stor och väldigt ful häxa.
-Hjälp!! skrek svampen Röd.
Sedan sa häxan art hon skulle sätta de i en bur och sedan äta de.
-Nej snälla häxa släpp oss, du kommer då väldigt ont i magen om du äter oss för svampen Röd är en giftsvamp och jag är dålig i magen.
-Är det sant frågade häxan?
-Ja!! skrek svampen Röd rakt ut.
-Okej jag släpper er om jag får trolla  kon Sixten till en hamburgare.
-Gör det, viskade Svampen Röd.Jag känner en trollkarl som kan trolla tillbaka dig till en ko.
-Okej, sa kon Sixten

och så trollade häxan kon Sixten till en hamburgare med mycket ost.

-Nej!!! jag hatar ost!!!

Okej nu släpper jag er sa häxan.

-Tack snälla häxa skrek svampen röd.

"A" tack sa hamburgaren Sixten.

Och så började de hoppa  till trollkarlen.

-Nu är vi jättenära sa svampen röd till till hamburgaren Sixten.

Nu såg de trollkarlen lilla hus.

De knackade på hos trollkarlen.

-Jag kommer ropade trollkarlen!

-Okej!,skrek svampen röd tillbaka.

Och så kom trollkarlen och frågade vad vill ni?

Vi vill att du trollar tillbaka hamburgaren Sixten till ko.

-Okej sa han och trollade tillbaka Sixten till ko.

Tack,Tack,tack,tack, och tack skrek kon Sixten.

-Kan du hjälpa oss med en till sak? frågade de?

Okej sa trollkarlen,vad vill ni ha hjälp med?

Vi vill att du trollar häxan som gjorde mig till hamburgare till en morot.

Och så gick de till häxan och knackade på.

I samma ögonblick som häxan öppnade dörren så trollade trollkarlen henne toll en morot.

De trollade hennes trollstav  till en kanin som åt upp häxmototen.

Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Författare: Oscar  Calson

Katten och myran!

Det var en gång en katt som gick i skogen och han fick syn på en myra.då sa katten till myran ha jag är snabbar en dig .då sa myran ska vi tävla.då sa katten ja.vivi ses vid Nobel.ja sa myran .sen när båda var där ställde dom sig vid starten .domaren sa klara färdiga gå!!! Och katten vann då sa katten ha! Jag vann.Då blev myran ledsen och gick.Då sprang katten till myran och sa förlåt.Då sa myran det gör inget och dom blev vänner och dom levde lyckliga i alla sina dagar.



                                               Slut!!!
         
                             Författare:Oskar Johansson

                                                 

Sagan om tigern och flickan

Det var en gång en flicka som hette Mathilda.
Hon var snäll, trevlig, ärlig och artig mot alla hon mötte.
Mathilda och hennes pappa hade flyttat till ett litet hus i skogen.
Det lilla huset var väldigt fint och stod bredvid en långsam flod.
Hon gillade huset, och sin pappa, men hon gillade inte sin nya styvmor Tej.
Tej var en lång mager kvinna, men hon var hård, kall och elak mot alla barn och djur, till och med några vuxna.Men när Mathildas pappa var där var hon som en ängel.
När allt det här hände var Mathilda sju år gammal, men åren gick och Mathilda blev snällare och vackrare för varje dag.Men hennes pappa blev sjuk och dog när Mathilda var 13 år gammal, och sedan då har den elaka styvmodern Tej tagit hand om henne.
Och tre år gick.Men så klart var Tej elak & grym mot Mathilda, hon fick göra alla sysslor och allt jobb men ändå var hon snäll och god, även mot Tej.Tej avskydde Mathilda för den hon var, så Tej gav Mathilda en bit bröd och en flaska vatten och skicka henne långt ut i skogen:

-Ta brödet och flaskan & försvinn ut i skogen så långt bort som möjligt!!
Och låt TIGRARNA TA DIG!!!!!!

Mathilda tog brödet & flaskan och började springa så mycket hon orkade.
Hon sprang över stenarna i floden, men hon snubblade!  och hon kunde inte kämpa imot strömmen.Hon åkte med strömmen långt, långt bort.
Till slut hade floden åkt ut till ett vattenhål.
När Mathilda öppnade ögonen kände hon den våta, salta sanden mot ansiktet.
Hon hade åkt in på en liten strand.
Men allt hon såg var en stor, svart, nos som nosade och lät:

-Sniffhsh!, sniffhsh!, sniffhsh!

Mathilda såg på nosen i en sekund, sedan hoppade hon upp på fötter!
Den svarta nosen hade blivit rädd och kastade sig in i buskarna!Och allt Mathilda såg var ögonen från djuret som hade sniffat på henne.Ögonen lyste klart i mörkret.Mathilda hukade sig ner.Och djuret kröp sakta ut.Först en svart nos, sen två små brunsvarta ögon, och sedan en liten, lätt, svart och orange randig kropp.Det var en tiger.Tigern gick sakta fram och nosade på Mathildas vita (men nästan bruna av allt smuts) klänning.Mathilda reste sig sakta upp.(för att inte skrämma tigern)Tigern hoppade lätt in i skogen medans Mathilda gick och tog upp flaskan med vatten.Men hon såg inte brödet, allt hon såg var brödsmulor som gick rätt in i den mörka, djupa skogen.Mathilda visste att hon borde vända och leta efter en plats att sova på och lite mat.Men.......  hennes nyfikenhet tog över.Så hon tog sig igenom buskarna, och gick in i den mörka,djupa skogen.Mathilda följde brödspåret och hon gick och gick. Det kändes som hon gick i flera timmar. Men Mathilda blev trött i benen och började bli hungrig. Hon la sig ner på marken och somnade. Det kändes som hon sov på moln.När Mathilda vaknade låg hon på en bädd av gräs,och det låg många frukter runt omkring henne. Mathilda reste sig upp och tog ett äpple. Skogen var fortfarande mörk,men nu såg hon ett ljus i en öppning som gick ur skogen. Hon började gå sakta mot ljuset. Det hon såg var solen, en vacker strand,med den finaste sanden och det blåaste vattnet. Palmer,som var höga och gav skugga för den starka solen. Men i en skugga,såg hon den lilla tigern igen. Hon gick sakta fram. Tigern såg henne men ryggade inte tillbaka,istället gick den sakta fram. "Tass tass" lät det. Mathilda gick också sakta fram."Klamp Klamp" lät det. När tigern var ungefär nån meter ifrån stannade den,Mathilda stannade också.Tigern satte sig ner,lutade huvudet och tittade lite gulligt på Mathilda.Efter en liten stund gick den fram,och strök sig mot Mathildas ben, och började spinna.Mathilda hukade sig ner och klappade den lilla tigern och sa: -Jag kommer inte på ditt namn så du får heta "Tiger". Tigern tittade upp, och det såg ut som han log. Mathilda reste sig upp och började gå med sin nya vän"Tiger". 
Och de levde lyckliga i alla sina dagar! SLUT!

Av:Sofia Dunby

Ugglan och räven

Det var en gång en uggla och en räv som gick i skolan.
En dag hade dom ett stort prov.
Räven som var listig tänkte att han skulle fuska lite.
När provet kom fuskade räven men den kloka ugglan såg det.
Efter det sa ugglan till fröken bi.
Fröken bi blev arg som ett bi och gav räven ett F i betyg.
Några år senare när dom var vuxna hade ugglan ett bra jobb som politiker och räven ett jobb som städare.
Så kan det gå om du fuskar i skolan.

                                                                  SLUT!
Författare:Ludvig Eriksson

Åsnan och vesslan

  En åsna och en vessla springa ett lopp. Vesslan sa till åsnan:
- Ska vi springa vid ängen?
- Nej, det vill jag inte.
- Vid skogen?
- Nej det är så långt att gå.
- Men då springer vi vid ängen.
- Jaja!!
- Vi gör det imorgon. Setill att komma imorgon inte idag inte i övermorgon utan IMORGON!!
- Okej, jag har fattat. Men vart ligger ängen.
- Jag vet inte vi får väl leta!!
Dagen därpå kom vesslan till ängen men åsnan hade inte kommit än. Efter en stund kom åsnan. 
- Varför tog det så lång tid??
- Jag är en åsna. Det tar lång tid för mig.
- Jaja, nu springer vi.
Dem ställde sig vid start. Sedan hörde de ett skottoch de började springa.
Vesslan kom imål  men åsnan såg man aldrig igen

                                                         Slut!!

Författare: Julia Gustafsson!

Hamstern och kaninen

Det var en kanin och en hamster.Kaninen fick vara i en större  bur än  hamstern som fick vara i en mindre bur.Hamstern frågade om dom kunde byta bur bara en dag
- Snälla, sa hamstern ja men bara om jag får tillbaka buren sen sa kaninen.Ok sa hamstern och så bytte dom bur.Men kaninen tyckte att det var lite trångt och hamstern kunde vara fri.
- Har du det bra,sa hamstern?
-Nej, det är lite trångt,vi ska byta bur snart, sa kaninen.
- Nej vi kommer aldrig att byta bur.Kaninen ville byta så kaninen hoppade ur buren och  flyttade på hamstern till sin egen bur.
-Jag är större så jag kam flytta dig hur lätt som helst sa kaninen.
-Haha jag kommer aldrig byta bur med dig igen sa kaninen.
-Ååå någon gång det var ja så bra.Nej du ljuger bara för mig sa kaninen.

Författare: Lovisa Tikkanen

Sagan om de två små björnarna

Det var en gång två små björnar dom var ute i skogen och träffade en väldigt stor stygg varg som började jaga de små björnarna. De sprang hem och inne satt mamma Björn och pappa björn och hörde de små björnarna ropa så mamma och pappa björn sprang ut och sprang mot vargen. Vargen såg mamma och pappa björn så han vände och började springa allt han kunde. Mamma och pappa björn tappade bort vargen. Nästa dag var mamma och pappa björn och letade efter bär. Då kom vargen hem till björnarnas hus och försökte öppna dörren men den var låst så han knackade på och de små björnarna frågade "Vem där ?". Vargen svarade "Det är farfar björn". Då kollade de små björnarna ut igenom fönstret och såg att det inte var farfar björn. DET VAR VARGEN ! "Försök inte dumma varg, vi vet att det är du ". Vargen började klättra upp på taket men just när han började klättra kom mamma och pappa björn hem och skrämde vargen. Vargen blev så rädd att han trillade ner från taket och dog.       SLUT !        

Av: Marcus Olsson

Myran och snigeln

En myra och rn snigel skulle köra ett race,om vem som var snabbast till det goda blåbäret.
-vi startar på tre.
-Okej
-1...2...3 kör.
Myran sprang så fort han kunde men snigeln gjorde ett ett långt slängigt spår som myran fastnade i.
-Det här är ju fusk! skrek myran.
-Nej för vi sa bara först till blåbäret,svarade snigeln.
Snigeln rullade på sitt skal så fort han kunde medan myran satt fast.
Just när myran kom loss hörde han snigeln skrika.
-Jag vann,jag vann.
-Haha!

Författare:Ida Nyberg

Sagan om de tre enhörningarna.

Det var en gång tre enhörningar som bodde i en liten skog. En dag kom en häxa och frågade om de ville komma på middag. De var lite misstänksamma för de hade aldrig träffat häxan, men de tackade ja och följde med häxan.
Hon hade en liten stuga i andra änden av skogen. Men istället för att bjuda dem på middag låste hon in de och sa att de inte fick komma ut förrän de hade lärt henne att flyga, häxan trodde ju att de inte kunde flyga, men det kunde de. De lärde häxan att flyga men hon släppte inte ut de i alla fall för nu visste hon att de var magiska, så hon tänkte att hon kunde använda de till dem till att ta över hela skogen! När häxan gick för att plocka potatis passade enhörningarna på att göra upp en plan. När häxan öppnade dörren skulle de springa ut så fort de kunde! Efter en stund hörde de att någon kom hem, och de hörde att fotstegen kom närmare och närmare. När dörren öppnades skulle de precis springa ut men de hejdade sig, för i dörren stod ingen häxa utan en liten groda.

- Hej! sa grodan.
- Vem är du? frågade enhörningarna.
- Jag heter Elefant. sa grodan.
- Jag tänkte titta-efter om häxan hade låst in någon. sa grodan.
- Varför trodde du att häxan hade låst in någon? sa enhörningarna.
- För hon plockar alltid potatis när hon har låst in någon. sa grodan.
- Knäpp häxa, men kan du hjälpa oss ut? sa enhörningarna.
- Jadå! sa grodan

De gick mot dörren men plötsligt såg de att dörrhandtaget trycktes ner, och de förstod att det var häxan. De sprang och gömde sig bakom soffan, och när häxan gått in genom dörren smög de ut men då vände sig plötsligt häxan om och såg dem! De sprang och sprang så fort de kunde med häxan bakom sig.

De sprang längre och längre men häxan blev inte trött, då kom grodan på en plan. Han tog en genväg när inte häxan såg.
Han sprang till en liten sjö och byggde upp en liten bro, och sen skrek han:
- Hallå, här är jag knäppa häxa, kom och ta mig om du kan!!
När häxan hörde det blev hon så arg att hon började springa mot grodan.
Då sprang grodan upp på bron och för varje steg han tog gick bron sönder mer och mer och när häxan kom fram så hade hela bron gått sönder, men häxan var så koncentrerad på grodan att hon sprang rakt ner i sjön. Och efter den dagen såg de aldrig mer häxan och de levde lyckliga i alla sina dagar.
                                                         SLUT!
Författare: Malin Forsberg

Musen och vargen

För länge sedan fanns det en mus som gick i skolan. Men i hans klass gick också vargen. Vargen retade musen för att han var så liten.

Idag skulle musen och vargen åka på klassresa till ett kärnkraftverk. När musen skulle kliva av bussen blev han knuffad ur bussen. Det var solklart vargen som knuffade honom.

Klassen hade gått runt ett tag när de fick gå in i kontrollrummet, det var massor av knappar och spakar överallt. Mitt på kontrollbordet låg det en macka. Då sprang vargen fram och tog mackan. Men han såg inte själv förstörelseknappen som låg under mackan. Larmet började tjuta. Alla fick panik! Då såg musen en liten öppning där han kunde komma ut. Kärnkraftverket exploderade och alla dog, utom musen. Han överlevde! Så det kan vara bra att vara liten.
SLUT

Författare:Atle Olsson

Räven,snigeln och vesslan

Räven, snigeln och visslan klättrade i träden. Då ropade vesslans mamma att det var mat.

-Vem är snabbast? frågade vesslans.

-Jag såklart, svarade räven.

-Nej jag är ju mycket snabbare, sa vesslan

-Vi kan ju göra upp om vem som är snabbast imorgon vid fotbollsplanen efter lunch? frågade snigeln.

-Okej, sa vesslan.

När räven kom hem försökte han komma på ett sätt att vinna.

Då kom han på en superidé!

-Käre bror skulle du vilja ställa upp i en tävling? frågade räven.

-Visst , vilka ska tävla? frågade rävens bror.

-Vesslan och snigeln ska tävla, snigeln är långsam, men vesslan är snabb, sa räven.

-Vesslan har vi ju ingen chans mot! sa rävens bror.

-Vi kan ju fuska,sa räven. Tävlingen går imorgon vid fotbollsplanen finns det två stycken stenar, när de börjar springa gömmer jag mig bakom en av stenarna. När vesslan kommer fram tror han att han

har vunnit, men då tittar du fram och säger :jag har varit här länge. Då vill han ha revansch om och om igen, sa räven.
Okej, bara vi vinner så! sa rävens bror.
Nästa dag träffades de.
Vesslan var helt säker på att han skulle vinna.
-Klara färdiga gå!
De springer, men räven går och gömmer sig bakom stenen.
När visslan kommer fram ser han räven sitta där.
-Jag har varit här länge, säger rävens bror.
-Vi springer tillbaka , sa vesslan.
Så höll de på flera gånger.
-Jag ger upp!sa vesslan. Du är mycket snabbare än mig!
-Ja, men strunt samma! Vi kan ju ta en fika istället , sa rävens bror.
-Men du, du har väl ju en svart rand på ryggen, sa vesslan.
-Öhhh, sa rävens bror.
-Du är ju hans bror! sa vesslan.
Då kommer räven.
-Ni har fuskat! Ni satt på varsin sida vid mål! Då trodde jag räven var imålföre mig!
-Jag vann! Jag är snabbast ! säger vesslan. Ni fuskade!
Då kommer snigeln.
-Jag vann!
-Va?? sa vesslan.
-Ja, du sprang ju bara fram och tillbaka. Mål var en meter ifrån stenen. Du kom jul aldrig i mål! sa snigeln.
Då börjar vesslan gråta.
-Okej, du vann, sa vesslan  och jag kommer aldrig mer springa något lopp!
Fen den dagen har man inte sett någon vessla som vunnit ett lopp, inte ens sprungit eller förlorat ett lopp.

Författare: Elin Röstlund

Sagan om dom tre feerna

Det var en gång tre snälla f'eer.Dom flög genom skogen för att de skulle till ett
Fint slott.När dom kom dit var det två svartklädda häxor där.Dom hade långa
näsor och stora häxhattar.Häxorna hade gjort om hela slottet till en svinstia
F'eerna visste inte vad de skulle göra.F'eerna flög till ett fönster för att titta
in i slottet.Häxorna stod där och gjorde en trolldryck.F'eerna ville veta vad
det var för någon sorts trolldryck.Häxorna var smarta men dom hade stora
krafter när de har sin kvast.F'eerna ville gå in men de vågade inte.Dom tänkte
att de kunde flyga efter någon modig.Dom hämtade trollkarlen Vitskägg.
-Kan du hjälpa os sa f'eerna.
Han frågade vad de ville ha hjälp med.
-Vi vill ha hjälp med slottet.
Det är två häxor som har gjort om hela slottet.
-Ja jag kan nog se om jag kan göra något.
Han gjorde en dryck om han skulle behöva den.Han gick till slottet och
f'eerna flög till fönstret igen för att kolla in.Han knackade på dörren.häxora
öppnade.
-Vad vill du sa ena häxan.
-Jag ville bara fråga vad ni gör här i don tre f'eernas slott.
-Vi bor här,sa häxan.
-Men dom tre f'eerna bor här och vill järna att ni ska bo någon annanstans.
-Ja ja sa häxorna vi kan väl gå.
-Tack så mycket sa Vitskägg.
Häxorna flyttade och f'eerna fick bo där igen och de städade slottet så
det blev som vanligt igen och de levde lyckliga i alla sina dagar.

Författare:Ida Nyberg

Sagan om kossan Mu!

Det var en gång en kossa.
Kossan hette Mu.
En dag stod kossan Mu på sin äng och åt gräs.
Då kom det en onda trollkarlen med. Sina tre trollspön .
Å nej nej sa Mu, det är trollkarlen Bert igen.
Då sprang kossan Mu hem till sin mamma.
Då visste hon att hon var i säkerhet.
En annan dag var hon ok åt på ängen så kom trollkarlen Bert igen.
Då hade kossan Mu ätit sig så tjock så att hon inte kunde springa.
Då tog trollkarlen kossan Mu till det läskiga slottet .
På slottet var det läskigt tyckte kossan Mu.
I det läskiga slottet var det många förtrollade troll som trollkarlen hade förtrollat.
Då när kossan Björne såg det trodde hon att hon skulle bli förtrollad.
Men när mamman fick reda på att kossan Mu var i slottet så blev hon så arg att hon for till slottet .
När mamman såg kassan must blev hon så glad att han sprang dit.
Men hon blev lurad ! Det var trollkarlen som hade förtrollat sig.
Det blev en strid mellan mamman och trollkarlen .
Dom stred och trollade men tillslut så segrade kossan.
Så blev alla som var förtrollade vanliga igen.
Då så for kossan mu och mamman till huset.

                                                      Så levde dom lyckliga i alla sina dagar.

Av Oliver F-G

Grisen och åsnan (fabel)

Det var en gång en smutsig gris som bodde i en ladugård.En gång mötte grisen den envisa åsnan som bodde i ladugården bredvid.
- Hej! sa grisen glatt.
- Hej! sa åsnan.
Åsnan hade en rosa klänning och en väska under armen.
- Oj, vad du var smutsig, sa åsnan.
- Oj, vad du var fin, sa grisen.
Åsnan tittade konstigt på grisen.
- Du är så smutsig och imorgon vill jag att du sätter på dig kläder och är ren, sa åsnan.
- Men jag gillar att vara smutsig, sa grisen.
Men åsnan bara gick och grisen gick till gyttjepölen.

Nästa dag möttes åsnan och grisen på samma ställe som igår. Åsnan hade samma klänning och väska som igår. Grisen hade tvättat sig och satt på sig en grön klänning med en handväska.
- Oj, du lyssnade på vad jag sa i alla fall, sa åsnan.
- Aaa..., fast den är lite trång, sa grisen.
- Ja men du är väldigt fin, sa Åsnan.
- Hejdå då! sa åsnan.
- Hejdå! sa grisen.
När grisen kom tillbaka till gyttjepölen retade de andra grisarna honom för att han hade klänning.
- Ingen riktig gris har klänning, sa de andra grisarna.
Grisen gick direkt och tog av sig klänningen och väskan. Grisen ville visa för sina kompisar att han var en riktig gris. När grisen kommit tillbaka till gyttjepölen sa de andra grisarna:
- Nu är du en äkta gris!
Grisen log nöjt och såg att åsnan tittade surt på honom och gick. Grisen gick ner i gyttjepölen och njöt!

Författare: Selma Eriksson

Korpen och björnen

Det var en gång en korp och en björn. Dom var i skogen och lekte pirater med pinnar. Stenarna var fiender och då slog korpen pinnen på stenen och pinnen gick av och flög i väg och traffade björnen i ögat. Björnen blev arg och ledsen och sprang hem sedan fick de åka till sjukhuset och där fick björnen ett nytt öga. Slut!


Av: Arvid Melin

Ninjan Jack

Det var en gång en ninja som hette Jack som älskade karate och vann alla matcher mot andra ninjor.
Han gick i Bobby Wasabi's dojo och en dag när det kom en ny kille till dijon som hette Tarzon skulle Jack möta honom men han fuskade så Jack bytte dojo så han skulle få en rättvis match mot Tarzon i en turne'.Då stoppade han en sandpåse i handsken men Jack fick reda på det så Jack slog mitt på Tarzons hand så sandpåsen sprack.Så hans sensei fick reda på att han fuskade så Tarzon var aldrig mer välkommen till dojon och sedan dess levde Jack och hans vänner lyckliga i alla sina dagar!



           Författare:Anton Hägerström