Hon hade en liten stuga i andra änden av skogen. Men istället för att bjuda dem på middag låste hon in de och sa att de inte fick komma ut förrän de hade lärt henne att flyga, häxan trodde ju att de inte kunde flyga, men det kunde de. De lärde häxan att flyga men hon släppte inte ut de i alla fall för nu visste hon att de var magiska, så hon tänkte att hon kunde använda de till dem till att ta över hela skogen! När häxan gick för att plocka potatis passade enhörningarna på att göra upp en plan. När häxan öppnade dörren skulle de springa ut så fort de kunde! Efter en stund hörde de att någon kom hem, och de hörde att fotstegen kom närmare och närmare. När dörren öppnades skulle de precis springa ut men de hejdade sig, för i dörren stod ingen häxa utan en liten groda.
- Hej! sa grodan.
- Vem är du? frågade enhörningarna.
- Jag heter Elefant. sa grodan.
- Jag tänkte titta-efter om häxan hade låst in någon. sa grodan.
- Varför trodde du att häxan hade låst in någon? sa enhörningarna.
- För hon plockar alltid potatis när hon har låst in någon. sa grodan.
- Knäpp häxa, men kan du hjälpa oss ut? sa enhörningarna.
- Jadå! sa grodan
De gick mot dörren men plötsligt såg de att dörrhandtaget trycktes ner, och de förstod att det var häxan. De sprang och gömde sig bakom soffan, och när häxan gått in genom dörren smög de ut men då vände sig plötsligt häxan om och såg dem! De sprang och sprang så fort de kunde med häxan bakom sig.
De sprang längre och längre men häxan blev inte trött, då kom grodan på en plan. Han tog en genväg när inte häxan såg.
Han sprang till en liten sjö och byggde upp en liten bro, och sen skrek han:
- Hallå, här är jag knäppa häxa, kom och ta mig om du kan!!
När häxan hörde det blev hon så arg att hon började springa mot grodan.
Då sprang grodan upp på bron och för varje steg han tog gick bron sönder mer och mer och när häxan kom fram så hade hela bron gått sönder, men häxan var så koncentrerad på grodan att hon sprang rakt ner i sjön. Och efter den dagen såg de aldrig mer häxan och de levde lyckliga i alla sina dagar.
SLUT!
Författare: Malin Forsberg
