Hon var snäll, trevlig, ärlig och artig mot alla hon mötte.
Mathilda och hennes pappa hade flyttat till ett litet hus i skogen.
Det lilla huset var väldigt fint och stod bredvid en långsam flod.
Hon gillade huset, och sin pappa, men hon gillade inte sin nya styvmor Tej.
Tej var en lång mager kvinna, men hon var hård, kall och elak mot alla barn och djur, till och med några vuxna.Men när Mathildas pappa var där var hon som en ängel.
När allt det här hände var Mathilda sju år gammal, men åren gick och Mathilda blev snällare och vackrare för varje dag.Men hennes pappa blev sjuk och dog när Mathilda var 13 år gammal, och sedan då har den elaka styvmodern Tej tagit hand om henne.
Och tre år gick.Men så klart var Tej elak & grym mot Mathilda, hon fick göra alla sysslor och allt jobb men ändå var hon snäll och god, även mot Tej.Tej avskydde Mathilda för den hon var, så Tej gav Mathilda en bit bröd och en flaska vatten och skicka henne långt ut i skogen:
-Ta brödet och flaskan & försvinn ut i skogen så långt bort som möjligt!!
Och låt TIGRARNA TA DIG!!!!!!
Mathilda tog brödet & flaskan och började springa så mycket hon orkade.
Hon sprang över stenarna i floden, men hon snubblade! och hon kunde inte kämpa imot strömmen.Hon åkte med strömmen långt, långt bort.
Till slut hade floden åkt ut till ett vattenhål.
När Mathilda öppnade ögonen kände hon den våta, salta sanden mot ansiktet.
Hon hade åkt in på en liten strand.
Men allt hon såg var en stor, svart, nos som nosade och lät:
-Sniffhsh!, sniffhsh!, sniffhsh!
Mathilda såg på nosen i en sekund, sedan hoppade hon upp på fötter!
Den svarta nosen hade blivit rädd och kastade sig in i buskarna!Och allt Mathilda såg var ögonen från djuret som hade sniffat på henne.Ögonen lyste klart i mörkret.Mathilda hukade sig ner.Och djuret kröp sakta ut.Först en svart nos, sen två små brunsvarta ögon, och sedan en liten, lätt, svart och orange randig kropp.Det var en tiger.Tigern gick sakta fram och nosade på Mathildas vita (men nästan bruna av allt smuts) klänning.Mathilda reste sig sakta upp.(för att inte skrämma tigern)Tigern hoppade lätt in i skogen medans Mathilda gick och tog upp flaskan med vatten.Men hon såg inte brödet, allt hon såg var brödsmulor som gick rätt in i den mörka, djupa skogen.Mathilda visste att hon borde vända och leta efter en plats att sova på och lite mat.Men....... hennes nyfikenhet tog över.Så hon tog sig igenom buskarna, och gick in i den mörka,djupa skogen.Mathilda följde brödspåret och hon gick och gick. Det kändes som hon gick i flera timmar. Men Mathilda blev trött i benen och började bli hungrig. Hon la sig ner på marken och somnade. Det kändes som hon sov på moln.När Mathilda vaknade låg hon på en bädd av gräs,och det låg många frukter runt omkring henne. Mathilda reste sig upp och tog ett äpple. Skogen var fortfarande mörk,men nu såg hon ett ljus i en öppning som gick ur skogen. Hon började gå sakta mot ljuset. Det hon såg var solen, en vacker strand,med den finaste sanden och det blåaste vattnet. Palmer,som var höga och gav skugga för den starka solen. Men i en skugga,såg hon den lilla tigern igen. Hon gick sakta fram. Tigern såg henne men ryggade inte tillbaka,istället gick den sakta fram. "Tass tass" lät det. Mathilda gick också sakta fram."Klamp Klamp" lät det. När tigern var ungefär nån meter ifrån stannade den,Mathilda stannade också.Tigern satte sig ner,lutade huvudet och tittade lite gulligt på Mathilda.Efter en liten stund gick den fram,och strök sig mot Mathildas ben, och började spinna.Mathilda hukade sig ner och klappade den lilla tigern och sa: -Jag kommer inte på ditt namn så du får heta "Tiger". Tigern tittade upp, och det såg ut som han log. Mathilda reste sig upp och började gå med sin nya vän"Tiger".
Och de levde lyckliga i alla sina dagar! SLUT!
Av:Sofia Dunby
